Som små sugsvampar som tar upp all min energi.

Ni vet ibland när det känns som att man verkligen inte vet vad man egentligen vill? Som att man nästan slits av på mitten och önskar att man vore två personer ist för en så att alla kunde få sin del av kakan? En fråga som jag ställer mig själv om och om igen är om det verkligen är värt besväret att ha människor runt mig som enbart tar energi och inte ger någon alls?